U l l i s

Så länge det har existerat ett begrepp som kallas för "kärlek" så verkar det som om människan har känt sig tvungen att definiera och förklara det.
Det har gått mer eller mindre bra. Och det har aldrig varit speciellt lätt.
För hur är det egentligen, att definiera en känsla som det knappt går att sätta ord på?
Och varför ska vi förklara den för varandra, när det är känslan som räknas?
Den enda känslan i världen som varken är stridslysten, skrytsam eller uppblåst, utan enbart osjälvisk, god, hoppfull och evig!

För mig är kärlek, den där känslan när man är så samspelt med någon annan, att det nästan är otäckt.
När man gråter och skrattar åt samma saker.
För mig är kärlek, när man inte behöver använda ord för att kommunicera med varandra.
När man känner ett lugn och en trygghet i varandras sällskap, som gör det så lätt att andas på något märkligt sätt.
För mig är kärlek, när man är beredd att ge allt och lite till för någon annan människa, och inte skämas för att berätta det.